Mimmita

Idag vill jag börja med att skriva: HAPPY NEW YEAR NEW ZEALAND!

De skålade in det nya året när klockan bara var 12.00 när. Vi här på andra sidan jorden har ju några timmar kvar än... Men jag vill ändå passa på att önska er alla ett riktigt gott nytt år för jag kommer inte sitta här mer idag. Vi ska iväg till Anna och Mirko klockan 17 och jag känner på mig att det kommer att bli en skojig kväll.

Jag mår inte bra idag heller men med Alvedon, Ipren, Friggs Echinacea och Nezeril ska jag nog klara kvällen galant. Ska krypa ner i sängen och vila en liten stund innan det är dags att göra sig nyårsfin.

Ha en underbar kväll allihopa så hörs vi nästa år!

Den här artisten från Nya Zeeland, jag älskar honom och jag älskar speciellt den här låten. Lyssna! 

 
Put a little love in the air tonight. Got a feeling, gonna feel alright. Let the sparks fly, let them run riot. Got a feeling, gonna go hard all night.

It's you and me my friend, we're friends until the end and I will always be there. Friends until the end, you and me my friend. And I will always be there

Things me might have said, things we might have done could have all been different. Games we might have played, games we might have won, it's a code of arms among our friends.

Idag har jag hunnit med mycket! Det lönar sig verkligen att gå upp i tid ibland. Anna och jag var i Helsingborg och handlade en massa mat. Hon och Mirko ska ha nyårsfest så hon behövde köpa massa smarrig mat och jag behövde göra en vanlig storhandling. Roligt att slippa göra det ensam.

Väl hemma satte jag igång med att skura ur kylskåpet, nu glänser det som om det vore sprillans. Henrik har satt upp spegeln, anslagstavlan, Alice krok, klockan och en ram i hallen. Äntligen blev det gjort. Och fint blev det. Vi får se om lamporna kanske kan komma upp imorgon.

Annars har det inte hänt mycket, jag har städat toan grundligt, dammsugit överallt, lagat mat... Ja, sånt som en hemmafru ska göra. Jag har nyss tagit ett riktigt skönt bad, har hittat världens härligaste badskum och badsalt. Family Fresh Cherry Bliss, heter det. Luktar ljuvligt, skummar mycket och man blir så len och fin.

Nu sitter jag här och är inte trött, trots min tidiga uppgång. Ska försöka tvinga upp mig själv vid samma tid imorgon igen. Anna sa att jag borde njuta så länge jag kan, passa på att kunna sova ut och det har hon i och för sig rätt i.

Imorn har jag inga mer planer än att gå på hockey. Henrik ska sluta tidigt så vi får se vad vi hittar på innan.

The shortest sentence is "I am". The longest is "I do".

There once was a woman who woke up one morning, looked in the mirror and noticed she had only three hairs on her head.
- Well, she said, I think I'll braid my hair today.
So she did and she had a wonderful day.

The next day she woke up, looked in the mirror and saw that she had only two hairs on her head.
- Hmm, she said, I think I'll part my hair down the middle today.
So she did and she had a grand day.

The next day she woke up, looked in the mirror and noticed that she had only one hair on her head.
- Well, she said, today I'm going to wear my hair in a pony tail.
So she did and she had a fun, fun day.

Attitude is everything. Be kinder than necessary, for everyone you meet is fighting some kind of battle.

Live simply, love generously, care deeply, speak kindly and leave the rest to God. Life isn't about waiting for the storm to pass... it's about learning to dance in the rain.

Nu tror jag att jag har kommit på hur jag vill göra i framtiden. Jag vill börja plugga, iallafall hellre än att jobba. Det är något som gör att jag drar mig för att börja jobba igen och det är för att jag hellre vill plugga. När jag gick ut gymnasiet var jag sjukt trött på skolan och ville absolut inte plugga vidare direkt men nu, tre år senare, känner jag att det är dags. Jag vill kunna kalla mig någonting, ha en titel. Visst, jag gick media-foto och kan väl kalla mig fotograf om jag vill men det kan ju vem som helst också göra. Jag vill läsa något som intresserar mig, något jag brinner för och något som jag verkligen kan se mig själv arbeta med resten av yrkeslivet.

Man kan ju se på det genom olika ögon. Jag ville inte plugga vidare, jag ville ha kul. Och jag har haft väldigt, väldigt kul också. Jag får lite ångest över att jag isåfall kommer vara hela 26 år när jag är färdigpluggad men min kära vän Elin sa såhär: "Mimmi, du har haft kul, gjort det som så många vill, rest mycket, jobbat och nu ska du kanske börja plugga. So what om du är 26 år när du är klar? Jag började plugga direkt efter gymnasiet, jag kommer vara klar när jag är 24 men DÅ vill jag göra de kul sakerna DU gjort."

Ja och visst har hon rätt? Hon kommer vara lika gammal när hon har gjort sitt roliga, bara att vi har gjort det i omvänd ordning. Egentligen spelar det ju ingen roll vilket man gör först, eller hur? Och jag menar inte att 26 år är gammalt. Det är bara det att jag alltid tänkt mig att jag skulle ha barn och så runt 23, 24-årsåldern men som det ser ut nu, kommer det inte att hända. Inte planerat, om man säger så. Så ska jag plugga så är tiden inne nu, innan man börjar tappa minnet och sitt läshuvud.

Och vad är väl 3 år när man har hela FYRTIOTVÅ ÅR kvar innan man går i pension. Om man vill bli något så är tre år ingenting. Jag tänker inte gå och vantrivas och ångra mig i 42 år att jag aldrig utbildade mig till det jag verkligen ville bli den där gången när jag var 22 år. Aldrig! Det är inte värt det.

Det känns så skönt att min Henrik står bakom mig. Han tycker absolut att jag ska börja plugga och utbilda mig till det vad jag vill bli innan det är, så att säga, too late.

Nu tänker jag såhär, det vore perfekt med ett säsongsjobb som startar i mars/april och som pågår till augusti och efter det börjar jag plugga. Jag vill förresten, för er som undrar, plugga något inom Arbetsvetenskap och Personalvetenskap. Det finns en hel del olika sådana program i Skåne/Halland och jag ska läsa på lite mer om dem olika innan jag bestämmer mig helt. Jag är fan lite rädd för att gå på högskola, jag har ingen aning om hur någonting fungerar men jag antar att det är det minsta bekymret man kan ha och att allting kommer efter hand.

Ja vi får väl se vad som händer men nog fan ska det bli lite ordning på mig också en vacker dag!

Alice är tomte.




Alice ute och leker i snön.




Baloo.




Turbo.




Snygga Alex & jag.




Alice i bilen (med nya kameran)




Alice kör till Skövde.




Men sedan vart hon väldigt trött.

Puh, äntligen någorlunda klar med bloggdesignen. Jag satt natten innan julafton och började pilla i stil- och kodmallarna. Man kan ju nästan ingenting men sedan kom det över mig att jag ju läste Multimedia i skolan och sedan var jag igång! Minns en hel del nu faktiskt, det kommer krypande tillbaka när man börjar greja med det. Vad tycker ni? Ser bloggen okej ut? Henrik tycker jag har varit jättetöntig som lagt ner så mycket tid på det men jag tycker bara det har varit roligt. Tiden har gått så sjukt fort vilket betyder att det vore perfekt att ha detta som ett jobb, haha.

Idag kom vi hem till Skåne och tog världens städtag det första vi gjorde. Skönt! Nu är det fint överallt. Vi hade egentligen inte plats för en enda liten pryl till innan jul men många fina klappar fick vi ju så en del annat gammalt skit behövde ut.

Imorn är det ny vecka och nya tag. Här hemma ska vi vara nyttiga, har vi bestämt. Blir nog en del GI-mat och sådär. Och trilla inte av stolen nu, men imorn ska jag till Ullared...igen!!! Haha, Lotta och Anna skulle dit och jag har ju ändå ingenting för mig så jag kan ju lika gärna följa med bara för skojs skull.

If a dog was the teacher you would learn stuff like:


- When loved ones come home, always run to greet them.

- Never pass the opportunity to go for a joyride.

- Allow the experience of fresh air and the wind in your face to be pure extacy.





- When it's in your best interest, practice obedience.

- Let others know when they've invaded your territory.





- Take naps.





- Run, romp and play daily.




- Thrive on attention and let people touch you.





- Avoid biting when a simple growl will do.

- On warm days, stop to lie on your back in the grass.





- On hot days, drink lots of water and lie under a shady tree.

- When you're happy, dance around and wag your entire body.





- No matter how often you're scolded, don't buy into the guilt thing and pout run right back and make friends.





- Delight in simple joy of a long walk.

- Eat with gusto and enthusiasm. Stop when you've had enough.





- Be loyal. Never pretend to be something you're not.

- If what you want lies buried, dig until you find it.



- When someone is having a bad day, be silent, sit close by and nuzzle them gently.

Alltså det här är verkligen MIN humor, jag sitter och skrattar så att det låter sådär grisaktigt. Som om jag både skrattar, snarkar och grymtar. Hahahaha.

Idag har jag varit dålig på att blogga, sorry för det. Var i full färd med att skriva ett inlägg genom mobilen när jag satt i bilen och tråkade upp till Ullared men jag orkade inte så jag raderade skiten. Vill ha en ny mobil, en sån med stor pekskärm. Har blivit kär i en Samsung, rosa såklart! Ska se om jag hittar en bild. Får se om den blir inhandlad den här eller nästa månad för jag SKA ha den!

Det var skön stämning på Ullared idag, lagom med folk. Det gick superfort att vandra runt hela varuhuset, riktigt skönt när man slipper trängas. Vi kom inte dit förrän klockan fyra och då var nog alla shoppinggalningar på väg hem för att ta tag i julbestyren. Fick lite mer julklappar inhandlade och jag tror att alla kommer bli nöjda och glada för sina klappar. Det blev inte sådär jättemycker saker till mig själv men det var väl bara bra det. Har nog aldrig kommit såhär billigt undan när jag varit på Ullared, haha.

När jag kom hem hade Henrik fixat skinkan, gjort tomtegröt och klätt granen och stoppat julklapparna därunder. Han kan om han vill, inte illa va?

Sex gifta män kommer att bli lämnade på en ö med en bil och tre barn var i sex veckor.

Varje barn ska utöva två sporter och ta antingen musik eller danslektioner.

Det finns ingen snabbmat.

Varje man måste ta hand om sina tre barn; hålla sitt tilldelade hus rent, rätta alla läxor och göra färdigt vetenskapliga projekt. Laga mat, tvätta och med inte tillräckligt med pengar betala en hög med "låtsasräkningar". Dessutom måste varje man ha en pengabudget för matvaror varje vecka.

Varje man måste komma ihåg alla sina vänners och släkts födelsedagar och skicka dem kort i tid - inte e-mail!

Varje man måste också ta med varje barn till en läkarundersökning, tandläkarundersökning samt till frisören.

Han måste även baka kakor eller tårtor till sociala tillställningar.

Varje man har ansvaret för inredningen i sitt tilldelade hus och måste plantera blommor utomhus och alltid hålla huset hemtrevligt.

Männen har bara tillgång till tv när barnen sover och alla dagliga rutiner är gjorda.

Männen måste raka benen, sminka sig dagligen, bära smycken, gå med obekväma men moderna skor, måla naglarna och noppra ögonbrynen.

Under en av dessa sex veckor måste männen uthärda svåra magkrämpor, ryggvärk och ha extrema oförklariga humörssvängningar utan att någonsin klaga eller dra ner på andra sysslor.

De måste varje vecka närvara på föräldramöten, kyrkmöten och ta sig tid att åtminstone en gång i veckan spendera eftermiddagen på lekplatsen.

De måste läsa en saga för barnen varje kväll och mata, klä, borsta tänder och kamma deras hår varje morgon innan klockan åtta.

Ett test kommer att ges efter dessa sex veckor och varje pappa är tvungen att veta all följande information:

- varje barns födelsedag, längd, vikt, skostorlek, klädstorlek och doktors namn.
- Barnens vikt och längd vid födseln, vilken tid de föddes och hur lång tid förlossningen tog.
- Varje barns favoritfärg, mellannamn, favoritgodis, favoritsång, favoritdryck, favoritleksak, största rädsla och vad de vill bli när de blir stora.

Allt ovan medan männen samtidigt jobbar antingen heltid (helst) eller deltid för att bidra till familjens inkomst.

Barnen röstar bort papporna från ön beroende på deras prestationer. Den sista mannen vinner bara om han:

- fortfarande har tillräckligt med energi för att vara intim med sin maka när hon plötsligt får lust.

Om den sista mannen vinner kan han spela spelet flera gånger om i de närmsta 18-25 åren och så småningom förtjäna rätten att blir kallad MAMMA!


Efter att du har skrattat klart kan du skicka det här till så många kvinnor du tror kommer att få sig ett gott skratt och till så många män du tror kan hantera det!

Scroll down and you'll see Santa's willy!




*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*

*




FOR GOD'S SAKE, ACT YOUR AGE!!!

 THERE IS NO SANTA...

Annars är det här min absoluta favoritmascara. Har använt den i många år nu och den sviker mig aldrig. Jag provar ofta nya mascaror, alla reklaminslag får dem ju att se så jättebra ut, men jag brukar alltid bli lika besviken då de aldrig håller vad de lovar. Det slutar alltid, alltid med att jag går tillbaka till den här godingen. Visst, smakar det så kostar det men det är sååå värt det. Det viktigaste i min sminkväska är en riktigt bra mascara. Blir inte ögonfransarna fina blir resten av facet inte heller fint. Säkert bara en fix idé från min sida men så är det!

Nog om mascaror! Vi åkte även till ÖB en sväng innan vi åkte hem till farmor och farfar och fikade. Sedan var jag hos Fanny och fikade ännu en gång. Alldeles för mycket fika idag men gott var det. Jag och Fanny satt bara och pratade och det var lika kul som alltid. Fanny ska förresten fixa fram det där goda godisreceptet som jag och Ida letat så ihärdigt efter. Kom för sjutton på att jag har ätit dem en jul även hemma hos Fanny. Hennes gammelfarmor brukade göra gottisarna och det stämmer ju, receptet är jättegammalt! Jag ska nu förvara det på ett säkert ställe och aldrig glömma eller tappa bort det, haha. Som vi har letat och provbakat en jäkla massa andra recept som vi kunde tänka oss liknade det riktiga.

Senare ikväll var vi en sväng hos mamma och Bosse och drack glögg. Men vi blev inte långrandiga där. Nu är vi hemma igen och ska se film. The Proposal, hoppas den är bra!

Vi har precis gått upp här, Ida håller på att städa som vanligt. Jag vet ingen som städar så jäkla mycket och ofta alltså. Sedan har hon, å andra sidan, en hund som fäller jättemycket. Själv håller jag på att fixa till mig lite. Ska använda ett par riktigt snygga leggings idag, visst är de? Ibland på vanliga trista vardagar brukar jag ta på mig mina finaste kläder, ha på mig snygga och stora örhängen, sminka mig fint och sådär. SÅ gör man en trist dag rolig. För det är roligt att känna sig fin!

Just nu är jag även jättekär i dessa fina örhängen från H&M. Jag tycker det är så himla fint med färgglada örhängen eller andra smycken till svarta och gråa kläder, som man ju faktiskt använder mycket av nu på vintern.

Fan vad sjukt kul man har haft i ungdomens år, nu när man tänker tillbaka. Vad mycket kul och dumt man gjorde. Man brydde sig liksom inte om morgondagen på samma sätt som man gör idag. Gud, vad det känns som att jag börjar bli gammal...

Life is short so make sure you break the rules, forgive quickly, kiss slowly, love truly, laugh uncontrollably and never regret anything that made you smile.

Life may not be the party we hoped for, but while we're here we should dance...

Det har jag! Det beror inte på att jag gått upp i vikt de senaste åren utan jag har haft det här problemet ända sedan i början av tonåren. Och då var jag absolut inte såhär stor som jag är idag. Jag vet inte om det beror på att jag tränade sjukt mycket och hade väldigt starka och stora vadmuskler eller om jag bara är född sån. Jag känner många, många som har det här problemet och det är absolut inte för att de är överviktiga.

Det finns stövlar här i Sverige med extra brett skaft men har ni någonsin hittat ett par riktigt snygga sådana? Inte jag! Jag har bara hittat fula kärringstövlar.

Hur som helst, nu vill jag hjälpa er! När jag var i London senast hittade jag affären jag drömt om. De hade massvis av stövlar med breda skaft. Skitsnygga dessutom! Och inte dyrare för att de var större! Jag var överlycklig när jag äntligen hittade stövlar som passade mig. Jag blev så glad att jag nästan bölade.

Nu till det bästa! Man kan beställa dem på internet och få dem levererade till Sverige. Inte illa va? Här är adressen:


http://www.evans.co.uk/


De har även SNYGGA kläder för större personer. Storlekarna börjar vid engelska storleken 14, vilket motsvarar vårt 40/42. Alltså helt vanlig storlek.

Äntligen, äntligen är det snö i Skåne. Och den får ligga kvar dessutom. Vi har ända till nu legat på mellan 5-10 grader. Jag har inte ens plockat fram vinterjackan utan går fortfarande i min jättetunna jacka eller västen. Hoppas nu att den får ligga kvar och att det ändå inte är alldeles för halt på vägarna imorn när jag ska köra hem till Skövde. Det är alltid något speciellt med den första snön!

Idag händer inte mycket kul utan det blir mest till att göra en massa nyttiga, tråkiga saker som att diska, städa och tvätta. Får även försöka packa lite ikväll så jag kommer iväg vid en vettig tid imorn.

Idag har jag och Alexandra, min svägerska som det så fint heter, varit iväg på Väla och Familia och shoppat lite granna. Jag kunde, som vanligt, inte hålla speciellt hårt i mina slantar så det blev lite smått och gott. Hittade en jättefin klänning från Gina Tricot:

Egentligen gillar jag inte att ha vitt på vintern men denna satt sjukt snyggt och att den var vit gjorde bara att den såg lite extra sådär....hmm, vad ska jag säga...lyxig ut. Tycker dock inte att bilden visar klänningens rätta jag men det kanske någon gång kommer en bild där jag har på mig den. Köpte även ett par jättesnygga örhängen som passade finfint till klänningen. Annars blev det bara lite olika leggings på Lindex. Jag anser att man aldrig kan ha för många leggings. Jag är ingen direkt jeanstjej så leggings är för mig ett måste! Jag älskar klänningar, tunikor och kjolar och det är inte ofta jag använder något annat.

Jag hittade äntligen en väska också. Fast den är en julklapp från mamma så den får jag glömma bort. Blev en jättesnygg Don Donna iallafall. En väska måste man bli kär i vid första ögonkastet annars kommer relationen med väskan absolut inte att bli långvarig. Det vet jag med säkerhet!

Tack Alex för en supertrevlig dag!

Ny vecka och nya möjligheter! På torsdag åker jag hem till Skövde. Lille Oskar ska döpas på lördag och eftersom jag ändå inte har någonting för mig kan jag lika gärna åka redan på tordag för att passa på att träffa alla godingar. Sanna, Elin och ni andra, jag hör av mig.

Idag har jag storstädat sovrummet, dammat, dammsugit, bäddat rent, städat garderoberna och torkat golvet. Jag får ta ett rum i taget, orkar faktiskt inte med alla på en gång. Ikväll eller imorn skulle någon komma och kolla på Golfen så vi får se om den blir såld. Imorn ska jag och Alex till Väla, I love shopping! Egentligen borde jag inte handla mer förrän jag får lön men äsch, hittar jag nåt fint kommer jag att köpa det ändå.

Läste precis på FaceBook att min kusin Pia förlovat sig med nån kille i Miami Beach. Hon har bara varit där i typ en månad så det var lite oväntat men massa grattis till er! Antar att släkten kommer att skvallra mer på lördag, haha.

I love Fridays! Jag njuter för tillfället lite extra av just fredagar. Förut jobbade jag 3 av 4 fredagskvällar. Den fjärde fredagen slutade jag klockan 19 och det enbart för att jag öppnade lördagen därpå. Medan en annan kollega var ledig 3 av 4 fredagar. Är inte det jävligt orättvist? Hade jag blivit kvar hade jag givetvis inte accepterat det länge till. Jag har aldrig kunnat gå hem en fredag och tänka "Gött, nu är det helg". Så, som sagt, fredagar är lite speciella.

Igår blev det ju då såklart fredagsmys, lagade jättesmarrig köttfärspaj med grekisk sallad till och kikade på Idol. Jag har hela tiden hejat på Calle, ända sedan hans audition. Jag har aldrig innan ens varit intresserad av programmet men när den där Calle, som verkade lite speciell, kom in där med sin gitarr och började sjunga en av mina favoritlåtar... ja, då vart jag fast. Erik har också varit väldigt duktig så han är absolut en värdig vinnare. Visst är det härligt att det inte verkade finnas någon direkt rivalitet mellan finalisterna? Calle verkade uppriktigt glad för Eriks skull och det gillar jag. Dessutom tycker jag att Calle inte hade någon anledning att bli besviken för det kommer gå jäkligt bra för honom också och det tror jag han vet med sig. Hade jag varit musikkung hade jag, utan tvekan, satsat på skånepågen. Lyssna på hans röst bara!

Idag fick vi inte mycket gjort innan det var dags att gå på hockey. Nisse kunde inte följa med idag heller så jag fick ta hans biljett och det gör jag så gärna. Rögle mötte Timrå och vann med 4-1. Jag tyckte det var en riktigt rolig match. I pausen blev det Luciatåg på isen. Det var hur fint som helst och Lucian gjorde ett litet solonummer i konståkning.

Vi åkte hem en snabbis efteråt och gick ut med Alice. Efter det åkte vi in till Ängelholm igen och gick på bio, Luftslottet Som Sprängdes. Det är den enda av de tre böcker i Milleniumtriologin som jag läst och den var sjukt bra. Tyvärr var filmen inte lika bra men så är det väl alltid?

Nu på kvällen har jag och Henrik pratat mycket om pappa. Det är så skönt att få prata om det ibland. Det är skönt att få älta det ibland. Man bara måste få göra det då och då. Vet ni vad han säger, min Henrik? Han säger att han saknar min pappa, fast att han aldrig har träffat honom. Det gör mig så otroligt glad, så glad att jag lipade första gången han sa det och jag kunde bara inte sluta. Då måste jag ju garanterat ha gett honom en bra uppfattning om Bulan The Best. Henrik säger också att han är arg på honom för att det blev som det blev och vem fan är inte det? Men å andra sidan, vad tjänar det till? Det är ingen idé att vara arg, det är bättre att bara sakna...

Frances skickade lite nya bilder i veckan som jag ville visa. Den första är på Jayden, the Indian Princess. Vill bara förklara att hon inte är indisk utan bara utklädd för att fira Diwali, en indisk ljusfest som motsvarar nyår, på Kindergarten. Är hon inte sjukt söt? Om jag inte kände henne skulle vem som helst kunna tutta i mig att hon verkligen är indisk för visst ser det så ut?

Det härliga med Nya Zeeland är att i varje skolklass finns det ofta flera olika nationaliteter. Skolledningen tar verkligen vara på detta genom att, bland annat, fira de olika nationaliteternas högtider. Själv tycker jag att det är skitintressant med andra religioner och seder. Ingen unge behöver någonsin känna sig utanför och de lär sig verkligen att respektera varandra för vilka de verkligen är! En annan stor bidragande faktor till dessa viktiga lärdomar är att barnen bär skoluniform. Inte heller där behöver någon känna sig utanför eller annorlunda eller till och med kanske skämmas på grund av sina kläder. Jag tror bestämt att Nya Zeeländska barn är lyckligare än våra svenska barn, iallafall på skolgården.

Den andra bilden är på Teagan, the Toothless Goof. Hon tappade hela sex tänder inom loppet av två veckor!

För fan alltså. Nu har det hänt igen. Tre lösa hundar på mindre än två veckor har rusat på min stackars lilla Alice. Första gången var vi ute och gick då två lösa hundar kommer utspringande från en trädgård och fram till Alice. Allt gick så fort och sen hör jag bara hur Alice tjuter till. Jag vet inte vad som hände. Hur som helst tar jag tag i de där jävla hundarna, drar dem hårt som fan i örat och skrämmer iväg dem. Jag tar upp Alice i famnen och kutar därifrån för jag är ju själv rädd för stora, okända hundar. Nu efteråt ångrar jag så in i helvete att jag inte gick in i trädgården, knackade på och skällde ut jävlarna som bor där men allt jag tänkte var att få Alice därifrån så fort som möjligt eftersom hon var vettskrämd. Hon tjöt och svansen låg tätt intill magen, så jävla rädd var min lilla gosefis.

Andra gången, igårkväll, var vi ute och gick kvällspromenaden. Vi var på väg in på ett grönområde, becksvart. Helt plötsligt hör jag bara hur nåt kommer "galopperande" snett bakom oss och vips kommer en stor, jävla bjässe. Denna gången hann jag tänka snabbt, tog upp Alice och tänkte att ska hundjäveln bitas så är det mig han får bita. Hunden verkade dock ganska ofarlig men jag var fly förbannad och skrek "Stick!" och hunden kutade iväg, in på en garageuppfart lite längre bort.  När vi rundat grönområdet och är nästan hemma kommer samma hund galopperande längre bort på gatan. Inte emot oss denna gång, som tur var. Sedan, minst 50 meter bakom, kommer denne hunds husse traskande. 50 JÄVLA METER!!! Jag frågade om det var hans hund och han bara "Jaa" och lät skitglad. Jag sa åt honom att han borde ha lite mer koll på sin hund och frågade om han inte hade något koppel och han bara "Nääe" som att det vore helt normalt. Jag kokade så jävla mycket att jag bara fnyste, skakade på huvudet och gick därifrån. Jag fann inga ord!

Till saken hör nu att de första två hundarna, de som kom utrusande från en trädgård, brukar kuta ut på gatan. Ut till folk och ut framför bilar. Den andra hunden, den från igår, stod helt ensam mitt på ett övergångsställe i förrgår när Henrik kom hem från jobbet. Och precis som igår traskade hussen mååånga meter efter.

För det första; är inte hundägarna ett dugg rädda om sina hundar? Det är bara en tidsfråga innan de verkligen kommer bli överkörda eller skada någon annan så de i slutändan kommer att dö iallafall. Får en hund syn på något de tycker verkar kul så är husse eller matte inte särskilt intressant längre, det vet väl alla?

Jag försöker verkligen tänka att det inte är hundarnas fel, felet ligger enbart hos ägarna och jag är väldigt medveten om det. Men tyvärr är det hundarna som kommer få ta smällen den dagen det händer någonting för jag lovar er, hoppar dessa hundar någonsin på min hund igen då jävlar i det! Då har de gjort det en gång för mycket, det kan jag lova...

Jag fick även ett par svarta, höga Uggsliknande skor med snörning och något rosa fint blommönster. Sist, men absolut inte minst, fick jag en kökshandduk, grytlapp och grytvante med flip flop mönster. How cool is that?

Jag har just påbörjat ett nytt kapitel i mitt liv, jag behövde verkligen en förändring. Liksom jag behövde en förändring när jag åkte iväg till Nya Zeeland 2006. Den här gången blev det dock inte NZ, nu blev det till Skåne och till Henrik. Jag tror att jag hade blivit galen om jag inte hade flyttat, på riktigt. Jag var inte lycklig hemma i Skövde längre och det kändes som att allt jag gjorde var att jobba, jobba, jobba. Jag var sjukt trött när jag kom hem från jobbet, räknade ned till då att jag skulle stå på jobbet igen, jag kunde inte njuta fullt ut av mina lediga dagar... Inte för att jag längtade till jobbet utan det var snarare lite av en ångest. Jag trivdes med mitt jobb, för att inte tala om alla mina underbara kunder. Men, det var så mycket runt omkring som drev mig till vansinne, det var alltid någon ny skit. 

Det kanske låter djupt men det känns som om jag förlorade mig själv någonstans på vägen. Jag menar, sen när blev jag såhär "tråkig"? Kan man vara 22 år och gå in i väggen? Ingen aning men det känns som om jag var nära...

Nu bor jag iallafall tillsammans med Henrik här i skånska Förslöv, en liten håla mellan Ängelholm och Båstad. Jag är säker på att jag kommer få det bra här! Jag ska försöka hitta tillbaka till mig själv, bli en lyckligare Mimmi. Jag jobbar inte, än. Jag ska så småningom men just nu njuter jag bara av att vara ledig ett tag, ta det lugnt, göra saker jag tycker om och umgås med min egna lilla familj. Vi får väl se, ni som känner mig vet väl att rastlösheten kommer att ta över efter ett tag men fram till dess ska jag njuta och samla nya krafter.

Att skriva av mig då och då har alltid varit en hjälp för mig men inte ens det har jag orkat med så här kommer ett nytt försök.