Mimmita

För fan alltså. Nu har det hänt igen. Tre lösa hundar på mindre än två veckor har rusat på min stackars lilla Alice. Första gången var vi ute och gick då två lösa hundar kommer utspringande från en trädgård och fram till Alice. Allt gick så fort och sen hör jag bara hur Alice tjuter till. Jag vet inte vad som hände. Hur som helst tar jag tag i de där jävla hundarna, drar dem hårt som fan i örat och skrämmer iväg dem. Jag tar upp Alice i famnen och kutar därifrån för jag är ju själv rädd för stora, okända hundar. Nu efteråt ångrar jag så in i helvete att jag inte gick in i trädgården, knackade på och skällde ut jävlarna som bor där men allt jag tänkte var att få Alice därifrån så fort som möjligt eftersom hon var vettskrämd. Hon tjöt och svansen låg tätt intill magen, så jävla rädd var min lilla gosefis.

Andra gången, igårkväll, var vi ute och gick kvällspromenaden. Vi var på väg in på ett grönområde, becksvart. Helt plötsligt hör jag bara hur nåt kommer "galopperande" snett bakom oss och vips kommer en stor, jävla bjässe. Denna gången hann jag tänka snabbt, tog upp Alice och tänkte att ska hundjäveln bitas så är det mig han får bita. Hunden verkade dock ganska ofarlig men jag var fly förbannad och skrek "Stick!" och hunden kutade iväg, in på en garageuppfart lite längre bort.  När vi rundat grönområdet och är nästan hemma kommer samma hund galopperande längre bort på gatan. Inte emot oss denna gång, som tur var. Sedan, minst 50 meter bakom, kommer denne hunds husse traskande. 50 JÄVLA METER!!! Jag frågade om det var hans hund och han bara "Jaa" och lät skitglad. Jag sa åt honom att han borde ha lite mer koll på sin hund och frågade om han inte hade något koppel och han bara "Nääe" som att det vore helt normalt. Jag kokade så jävla mycket att jag bara fnyste, skakade på huvudet och gick därifrån. Jag fann inga ord!

Till saken hör nu att de första två hundarna, de som kom utrusande från en trädgård, brukar kuta ut på gatan. Ut till folk och ut framför bilar. Den andra hunden, den från igår, stod helt ensam mitt på ett övergångsställe i förrgår när Henrik kom hem från jobbet. Och precis som igår traskade hussen mååånga meter efter.

För det första; är inte hundägarna ett dugg rädda om sina hundar? Det är bara en tidsfråga innan de verkligen kommer bli överkörda eller skada någon annan så de i slutändan kommer att dö iallafall. Får en hund syn på något de tycker verkar kul så är husse eller matte inte särskilt intressant längre, det vet väl alla?

Jag försöker verkligen tänka att det inte är hundarnas fel, felet ligger enbart hos ägarna och jag är väldigt medveten om det. Men tyvärr är det hundarna som kommer få ta smällen den dagen det händer någonting för jag lovar er, hoppar dessa hundar någonsin på min hund igen då jävlar i det! Då har de gjort det en gång för mycket, det kan jag lova...