Mimmita

I love Fridays! Jag njuter för tillfället lite extra av just fredagar. Förut jobbade jag 3 av 4 fredagskvällar. Den fjärde fredagen slutade jag klockan 19 och det enbart för att jag öppnade lördagen därpå. Medan en annan kollega var ledig 3 av 4 fredagar. Är inte det jävligt orättvist? Hade jag blivit kvar hade jag givetvis inte accepterat det länge till. Jag har aldrig kunnat gå hem en fredag och tänka "Gött, nu är det helg". Så, som sagt, fredagar är lite speciella.

Igår blev det ju då såklart fredagsmys, lagade jättesmarrig köttfärspaj med grekisk sallad till och kikade på Idol. Jag har hela tiden hejat på Calle, ända sedan hans audition. Jag har aldrig innan ens varit intresserad av programmet men när den där Calle, som verkade lite speciell, kom in där med sin gitarr och började sjunga en av mina favoritlåtar... ja, då vart jag fast. Erik har också varit väldigt duktig så han är absolut en värdig vinnare. Visst är det härligt att det inte verkade finnas någon direkt rivalitet mellan finalisterna? Calle verkade uppriktigt glad för Eriks skull och det gillar jag. Dessutom tycker jag att Calle inte hade någon anledning att bli besviken för det kommer gå jäkligt bra för honom också och det tror jag han vet med sig. Hade jag varit musikkung hade jag, utan tvekan, satsat på skånepågen. Lyssna på hans röst bara!

Idag fick vi inte mycket gjort innan det var dags att gå på hockey. Nisse kunde inte följa med idag heller så jag fick ta hans biljett och det gör jag så gärna. Rögle mötte Timrå och vann med 4-1. Jag tyckte det var en riktigt rolig match. I pausen blev det Luciatåg på isen. Det var hur fint som helst och Lucian gjorde ett litet solonummer i konståkning.

Vi åkte hem en snabbis efteråt och gick ut med Alice. Efter det åkte vi in till Ängelholm igen och gick på bio, Luftslottet Som Sprängdes. Det är den enda av de tre böcker i Milleniumtriologin som jag läst och den var sjukt bra. Tyvärr var filmen inte lika bra men så är det väl alltid?

Nu på kvällen har jag och Henrik pratat mycket om pappa. Det är så skönt att få prata om det ibland. Det är skönt att få älta det ibland. Man bara måste få göra det då och då. Vet ni vad han säger, min Henrik? Han säger att han saknar min pappa, fast att han aldrig har träffat honom. Det gör mig så otroligt glad, så glad att jag lipade första gången han sa det och jag kunde bara inte sluta. Då måste jag ju garanterat ha gett honom en bra uppfattning om Bulan The Best. Henrik säger också att han är arg på honom för att det blev som det blev och vem fan är inte det? Men å andra sidan, vad tjänar det till? Det är ingen idé att vara arg, det är bättre att bara sakna...