Mimmita

Jag fick en liten kusin i oktober. En kusin, det är nog första gången idag som jag ens tänker att hon verkligen är min egna kusin. Min morbror fick hur som helst en liten dotter. Jag har inte träffat flickan än för vi har ingen kontakt alls med hennes föräldrar. Idag fick jag en dopinbjudan, jag åker till Sälen samma dag som dopet ska äga rum så jag behöver inte oroa mig över dilemmat om jag ska gå eller ej. Det måste däremot vara ett skitjobbigt beslut för Ida. Självklart ska hon gå för den lilla flickans skull men ni ska bara veta hur den här morbrodern har betett sig mot Ida. Det har hänt saker jag inte ens tänker nämna här så det är väl inte så konstigt att man inte får nån lust att gå?

Ännu värre saker har min mammas bror gjort mot mamma själv och ändå kunde han med att fråga om hon och Bosse ville vara faddrar. Hahaha, förlåt men det är skrattretande alltså. När man väljer faddrar ska man väl välja någon/några som verkligen betyder jättemycket för en själv och för barnet. Man väljer väl inte någon som man otaliga gånger har hotat, tryckt upp mot väggen och som man är skyldig en väldig massa pengar? Någon som man aldrig pratar med eller ens knappt har kontakt med? Eller? Till saken hör även att han aldrig, aldrig någonsin har bett om ursäkt för all skit han gjort. Jag tvivlar inte på att mamma faktiskt betyder mycket för sin bror men det skulle han nog ha tänkt på för länge, längesen. Nu är det försent och han har fått alldeles för många chanser men hela tiden fuckat up igen. Förmodligen har varken han eller flickvännen många vänner/familj att välja bland i valet av faddrar. Too bad, eller hur?

Jag skiter faktiskt i att vem som helst kan läsa det här för det gör mig sjukt arg och jag skiter i om berörda personer blir sura. Jag har ingen som helst anledning att skydda någon i det här sammanhanget för jag tycker att man inte kan bete sig hur som helst utan att det ska straffa sig på något vis. Det ska inte glömmas att min morbror faktiskt hjälpt oss med mycket genom tiderna men all skit han gjort överträffar nog det bra. Man kan inte behandla folk hur som helst och sedan tro att allt är frid och fröjd och att alla ska dansa efter ens pipa. Det fungerar inte så.

Det är verkligen så himla synd att den lilla flickan ska bli lidande. Man väljer ju tyvärr inte sina föräldrar och kan inte rå för deras handlingar. Men ändå, visst är det ett jäkligt svårt dilemma? Kommentera gärna och dela med er av era åsikter.