Mimmita

Tjoohoo, idag ska vi åka och kolla på en massa kakel och klinkers. Vi vet vad vi vill ha storleks- och färgmässigt men inte exakt vilket fabrikat. Så idag ska vi välja. Gudars, vad jag längtar. Sedan ska vi ta en tur till IKEA igen och spana in badrumsinredningen vi tycker är fin.

Priserna på badrumsinredning är heeeelt sjuka!!! På Bauhaus, som ändå är en lågprisbygghandel, får du inte badrumsinredning (det vill säga handfat, underskåp och spegelskåp) för under 12.000 kronor. Observera att det är det billigaste och därmed inte det finaste utan bara ett vanligt, tråkigt och billigt. Vi hittade ett vi tyckte om ganska mycket och det kostade 17.000 kronor. Alltså för helvete eller? Sjuka pengar för bara ett skåp och en spegel, tycker jag. Jag hade fastnat för ett skitsnyggt på IKEA, vi åkte dit och Henrik tyckte att det var för "skrangligt". Han drog lådorna hårt i sidled fram och tillbaka medan jag försökte förklara att det liksom inte är så de ska användas, haha. Det visade sig sedan, efter många besök i andra badrumsbutiker, att det spelar ingen roll om inredningen kostar 6.000 eller 26.000. Den är lika skranglig för det! Så det blir nog IKEAS. Magnus, Henriks chef, berättade att IKEAS badrumsinredning absolut inte är någon skit. De är ju murare och Magnus håller mest på med badrum och har jobbat en hel del med IKEAS inredning, han tycker de håller jättehög standard. Och det var ju skönt att höra för oss. Då får vi alltså handfat, underskåp med lådor, spegel och ett högskåp för under 6.000 spänn. Det betyder att vi får blandare till både dusch och handfat, duschväggen, wc-stolen, lampor och vi är ändå inte uppe i de där 17.000 som den fina inredningen kostade på Bauhaus. Vad säger ni, är det inte sjukt? Alltså, det är verkligen inte så att vi snålar med något till huset men nån jävla måtta får det ju vara. 6.000 eller 17.000 för exakt samma kvalité? Valet är ju ganska enkelt...

I veckan får jag äntligen pengar från a-kassan också och det är inte en dag för sent. Är, som jag berättat tidigare, ganska fattigt just nu. Och jag är inte van vid att inte ha pengar. Jag har såklart en jäkla massa sparpengar men nu när vi köpt huset vill jag/vi använda dem till vettiga saker. Så nu, när alla pengar är slut, känner jag att jag gärna börjar jobba igen.

Mamma ringde imorse, lyxisarna är ju i Thailand. Sist hon ringde berättade hon att hon och Bosse skulle vilja bjuda med alla oss barn med respektive till Thailand nästa år då Bosse fyller 50. JA TACK! How great is that? Jag menar, jag och Henrik kommer ju förmodligen inte ha råd att åka på nån sådan långsemester inom ett år. Vi har väl varken tid eller råd så detta vore ju inte alls fel.