Mycket trevlig kväll

2010-01-21
När Henrik kom hem från jobbet idag åkte vi direkt till stan och Systemet för att fylla på lagret inför Sälen. Sedan handlade vi allt vi skulle ha till de varma mackorna. Anna, Mirko, Emil och Helene var ju här ikväll. Vi pratade om resan och om tusen andra saker, åt goda mackor och såg på film. Fan vad kul vi alla kommer ha i Sälen alltså! Synd bara att inte Alex kan följa med också men det tar vi nästa gång. Ju mer jag tänker på det desto roligare ska det bli att åka slalom igen. Senast var väl för en sådär åtta årsedan så det lär bli intressant. Jag och Henrik har tagit på oss att göra köttbullar av två kilo köttfärs, fatta vad många bullar! Haha, så nu vet ni vad vi kommer att göra imornkväll. Henrik gör världens godaste!

Mamma Lotta har fått vinterkräksjukan, stackaren. Tur att vi inte har träffats ordentligt på ett tag. Fy fan alltså, hade ju varit fint att få det nu när vi ska iväg. Skulle egentligen simma med Alex imorn men går det kräksjuka på sjukhuset, där både hon och Lotta jobbar, så tänker jag bannemej inte riskera någonting. Alex, hoppas du tycker om mig ändå!

Imorn måste jag börja packa och greja också så vi kan komma iväg i någorlunda tid på fredag. Vi ska ju mellanlanda i Sköve och lämna vovven för att sedan åka vidare till Sälen på lördag.

Fick en kallelse från arbetsförmedlingen idag till en informationsträff om Jobbgaranti för ungdomar. Måste ju tydligen gå med i det efter tre månader som arbetslös om man är under 25. Givetvis var träffen nästa fredag då jag är iväg. Fick meddela dem detta och får som svar att de måste avanmäla mig och rapportera frånvaro till min a-kassa. Man får inte använda ersättningsdagar när man är på semester, förstår ni, och de var tvungna att rapportera mig från den dagen jag åker och sedan får jag gå dit och göra en påanmälan igen när jag kommit tillbaka. Detta ska man ju, som sagt, gå på efter tre månader och nästa fredag då mötet äger rum har jag hela tre veckor kvar till det att jag passerat mina tre månader. Är inte det sjukt? Varför kallar de mig isåfall efter bara knappt två månader? Jag kan väl kanske för sjutton få ett jobb inom en månad då det är så länge jag har kvar. Jag var skitförbannad och tyckte det var helt fel och då gick de med på att bara rapportera dagen för mötet och inte hela veckan.

Alltså det här handlar inte om pengarna i ersättningen. Det är bara principen! De tror säkert att jag bara sitter hemma och glor och utnyttjar systemet. Men då ska jag tala om för er att det är precis tvärtom! Jag har inte fått ett enda öre från a-kassan än eftersom man blir avstängd från ersättning en viss tid om man själv sagt upp sig. Nu har jag snart "avtjänat" mina avstängningsdagar och ska börja få min ersättning, det har "bara" tagit över två månader.

En annan fundering när jag ändå skriver om arbetsförmedlingen. Det finns några jobb ute nu på bensinstationer och hade jag bara haft ett möte med en handledare inplanerat så hade ju denna mer eller mindre tvingat mig att söka det. Eftersom jag har några års erfarenhet av yrket så skulle jag säkert få ett sådant jobb men om man inte vill då? Jag får ju inte tacka nej till ett jobb för då blir jag utan ersättning. Men om man vill byta bana lite, får man inte det då? Varför kan de inte ge en chansen och tiden att försöka få ett jobb man verkligen vill ha? Varför får man inte vara lite kräsen när man har visat alla sina arbetsgivarintyg som styrker att man minsann har jobbat arslet av sig sedan många år tillbaka? Jag menar, det är ju inte konstigt att folk får ångest och blir utbrända om de mer eller mindre blir tvingade till jobba på ett jobb när man helst av allt hade velat syssla med något annat. Jag vill få chansen att söka lite andra butiksjobb men får jag inget sådant så fattar väl jag också att jag får ta ett bensinstationsjobb till slut för det är ju iallafall bättre än inget. Kan man kräva något sådant av arbetsförmedlingen eller rapporterar de då till a-kassan att man inte söker de jobb som rekommenderas och därför inte borde få någon ersättning? Jag är ju liksom ingen lat och arbetsovillig person, det enda jag vill är att jobba med något jag verkligen tycker om. Men det kanske är för mycket att be om?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0